2. Förbättra jorden
När man skördar och lägger växtresterna i komposten försvinner näringsämnen från jorden. Dessa måste ersättas. Det utan tvekan bästa sättet att göra det är att tillföra organiskt material. I jorden finns en massa olika små organismer, alltifrån daggmaskar till bakterier. Dessa lever på organiskt material och när de bryter ner detta frigörs näringsämnen långsamt och i lagom takt för att växterna ska kunna ta upp dem. Småkrypens aktivitet påverkar också jorden på ett mera direkt sätt när de förflyttar sig. De gör jorden lös och lucker så att luft kan tränga ner i den. Detta är mycket viktigt eftersom växtrötterna behöver syre från luften.

På hösten kan man gräva ner färskt växtmaterial. Detta hinner då förmultna innan det blir dags att så och plantera på våren. Man bör däremot inte gräva ner färskt organiskt material på våren eller sommaren, eftersom man då riskerar att mikroorganismerna blir så många att de förbrukar allt tillgängligt kväve, vilket i sin tur leder till att växternas tillväxt hämmas. Det kan också hända att den mikrobiologiska aktiviteten blir så hög att det blir syrebrist i jorden.

Anledningen till den höga aktiviteten är att färskt material innehåller många komponenter som mikroorganismerna lätt kan bryta ner. Efter några veckor finns bara det grövre och mera resistenta materialet kvar. Mikroorganismernas mängd minskar då och näringsämnen som tidigare varit bundna i dem frigörs. Det är mikroorganismernas aktivitet som skapar den kraftiga värmeökningen i en korrekt upplagd kompost. Det kan bli upp till 70 grader varmt. Temperaturen begränsas av att nedbrytarna dör vid temperaturer över 70 grader.

Om du har färskt organiskt material som du vill lägga på din lott, så är det bättre att lägga det ovanpå jorden som marktäckning. Att täcka jorden med ett lager organiskt material har flera fördelar:
- Det minskar avdunstningen från jordytan och bevarar därmed fuktigheten i jorden.
- Det hindrar regndroppar från att packa samman markytan. Sammanpackning av markens ytskikt leder till att luften får svårare att tränga ner. Det gör också att vatten får svårare att tränga ner i jorden. När man vattnar, så rinner allt vatten iväg åt sidan och hamnar på fel ställe eller avdunstar.

Marktäckning kan dock ibland vara till nackdel:
- Marktäckning leder nämligen till att jorden värms upp långsammare på våren.
- Det påverkar också värmeflödena till och från jorden. Både uppvärmningen av jorden på dagen och värmeavgivningen från jorden till luften på natten blir mindre. Detta kan ha stor betydelse för frostkänsliga växter en stilla frostnatt i slutet av maj, speciellt på nedre delen av området (lott 1-23). Lufttemperaturen ett par decimeter över en marktäckt jordyta kan vara flera grader lägre. Marktäckning kan vara en stor nackdel vid frostkänsliga växter innan risken för nattfrost är över.

Odling och tillförsel av organiskt material tenderar att göra jorden surare. Jordens surhet (pH) påverkar hur lätt olika ämnen löser sig i jordvattnet. Vid lågt pH kan t.ex. järn nå nivåer som är giftiga för vissa växter. Mängden lösta och därmed för växterna tillgängliga näringsämnen påverkas också av pH. Olika köksväxter har olika optimala nivåer. Det kan dock vara svårt att anpassa jorden exakt till varje växt, speciellt om man byter odlingsplats för växterna varje år, vilket man bör göra. Ett pH-värde runt 6,5 över hela lotten är en bra kompromiss som är acceptabel för nästan alla köksväxter. För att motverka jordens försurning behöver man tillföra något ämne som gör den mer basisk. Vanligen tillsätter man något som innehåller kalcium eller magnesium. Magnesium är ett näringsämne som det ofta finns för lite av i odlingsjorden. Det är därför bra att tillsätta något som innehåller magnesium, t.ex. dolomit. Ett annat bra alternativ är att tillsätta någon kalkrik produkt från havet. Havsprodukterna, t.ex. krossade kalkalger (Algomin) eller krossade musselskal, innehåller ganska lite magnesium men har istället ett rikt innehåll av mikronäringsämnen som det ibland kan finnas för lite av i odlingsjord (mikronäringsämnen är näringsämnen som växter behöver i mycket små kvantiteter). Det allra bästa är kanske att kalka med en blandning av dolomit och musselskal. Det är dessutom billigt. Det är inte bra att kalka samtidigt som man tillför organiskt material, eftersom en del av kväveinnehållet i det organiska materialet då kan avgå till luften i form av gas.

När man går på jorden packas den samman, speciellt om jorden är blöt. Sammanpackning leder till sämre rottillväxt. Det är också tungt att höstgräva en jord som är sammanpackad. Därför bör man odla i fasta bäddar med gångar mellan. Om man odlar i bäddar och tillför organiskt material håller sig jorden lucker och behovet av att höstgräva jorden minskar. Många som odlar i bäddar har stor framgång utan att någonsin gräva i jorden. Daggmaskarna gör jobbet. Om man behöver eller vill gräva, går arbetet lätt i den luckra jorden. Gräv inte när jorden är väldigt blöt eftersom den då har en tendens att gegga ihop sig och bilda klumpar. Det är dessutom jobbigare att gräva när jorden är blöt. Om man odlar med ett system med bäddar och gångar kan man röra sig i odlingarna även om det är plaskblött utan att göra någon skada. Det finns flera fördelar med upphöjda bäddar:
- Jorden torkar upp snabbare på våren och blir därmed varm fortare.
- Jorden i bäddarna blir aldrig helt genomdränkt av vatten. På många ställen i nedre delen av området (lott 1-12) är marken blöt på våren. Där ska man definitivt ha upphöjda bäddar för att hindra att lökar och perenner ruttnar bort. Man behöver inte böja sig lika mycket när man pysslar med växterna eller rensar ogräs.
Den största nackdelen med upphöjda bäddar är att man måste vattna mer på sommaren.